Därefter var det dags för aktivitetskontroll, eller rättare sagt passivitetskontroll. Här står man som förare blixtstilla i tre minuter och hunden har full koppellängd. Då kontrollerar de om hunden kan varva ner och bara vänta in nästa steg. Inga problem här för Tikko. Bor man i ett villa-samhälle, så stöter man titt som tätt på folk man känner och som matte vill prata med en stund. Då brukar Tikko antingen leka med tillhörande hund, och om sådan inte finns, så slår hon sig lugn ner och inväntar att mattes "svada" skall ta slut. Detta var alltså ingen utmaning för Tikko.:-)

På dessa tre minuterna så satte hon sig ner och höll precis på att lägga sig ner när de tre minuterna tog slut.

Därefter kom lite avståndslek, men se du det där det var inte alls intressant. Visst, Tikko spanade in Louise som skuttade runt i en regnponcho och efter ett tag började kasta runt med en trasa och som slutligen sprang och gömde sig bakom ett träd, men varför i all sin dar skulle Tikko springa dit???? Nä, det var inte speciellt intressant. Och återigen, för att dra en parallell till vardagen: Det finns en massa konstiga människor hemma i Rydebäck som håller på med de mest tokiga saker, men ska man få vara lös hemma i Rydebäck så får man inte springa fram till kreti och pleti.

Därefter verkade det vara slut på leken, för nu började skrämselmomenten. Först på plan var den "plötsligt" uppdykande overallen. (Tur att matte hade gått med ett varv och tittat på en annan hund först, annars hade hon blivit lika rädd som Tikko.) Tikko hukade sig och stannade till.

...men när jag satte mig ner på huk och kallade på henne så kommer hon fram till mig och overallen.

Direkt så började Tikko att stretcha lite för att få bort spänningen i kroppen. Först den karakteristiska bugningen och sedan en härlig utsträckning av bakbenen och passade på att pussa matte också. Overallen brydde hon sig inte om alls.

På promenaderna förbi overallen så gjorde hon vid någon passage en liten båge runt overallen, men visade inget intresse i övrigt.

Nästa "skrämselhicka" var ljudkänslighetstest. Vi vet sedan tidigare att Tikko är väldigt känslig för metall-ljud. Att vara i närheten av skramliga cyklar odyl är inte hennes favoritplats i livet, och när kedjan rasslade iväg i rännan som visas nedan, så flög hon ut i kopplets fulla längd, men när det tystnat så gick hon fram till "skramlet" själv för att undersöka.

På bilden nedan så har rasslet precis tystnad och Tikko tittar bort mot rännan för att kolla vad ljudet var för något.

Efter ljudprovet så var det dags för spökena. Tikko och jag ställde oss på plats, och så började testledaren dirigera spökena. Tikko hade full kontroll på spöket till höger om oss, men slängde bara ett getöga på spöket till vänster lite då och då. I ögonvrån såg jag sedan (faktiskt till min egen förvåning) att Tikko lugnt sätter sig ner framför mig. Hon tyckte helt klart att de där två typerna fick allt matte ta hand om.

Efteråt så gick vi fram till spökena, och jag fick hjälpa spökena av med huvorna. Under sista spök-huvan hittade vi Louise och hon fick en slick av Tikko på handen.

Efter spökena var det åter dags för lite lek, men de hade ju bara tråkiga dragkamp-saker att leka med. Inget roligt tyckte Tikko. Hon hängde med lite, men hade haft mycket roligare med en liten plastboll eller en fotboll (de är roliga att dribbla med). När skotten brände av så tittade hon bort mot skytten och mot publiken, men sedan så återgick hon till leken. Testledaren frågade vad hon brukar tycka är roligt, och då kom jag på att "skicka-leken" tycker hon är skoj och husse stod ju där i publiken - jag fick lov att skicka iväg henne till husse och då blev det fart på henne. Hon fick springa fram och tillbaka mellan oss ett par gånger och sedan var mentaltestet slut.

Så här ser protokollet ut:

1a. KONTAKT hälsning 3; 1b. KONTAKT samarbete 3; 1c. KONTAKT hantering 3; 2a. LEK1 leklust 3; 2b. LEK1 gripande 3; 2c. LEK1 dragkamp 2; 3a. FÖRFÖLJANDE (två försök) 1 , 1; 3b GRIPANDE (två försök) 1 , 1; 4. AKTIVTET 2; 5a. AVST. LEK intresse 3; 5b. AVST. LEK hot/agg. 1; 5c. AVST. LEK nyfikenhet 1; 5d. AVST. LEK leklust 1; 5e. AVST. LEK samarbete 1; 6a. ÖVERRASKN. rädsla 2; 6b. ÖVERRASKN. hot/agg 1; 6c. ÖVERRASKN nyfikenhet 2; 6d. ÖVERRASKN kvarstående rädsla 2; 6e. ÖVERRASKN. kvarstående intresse 1; 7a. LJUDKÄNSL. rädsla 4; 7b. LJUDKÄNSL nyfikenhet 5; 7c. LJUDKÄNSL. kvarstående rädsla 1; 7d. LJUDKÄNSL kvarstående intresse 1; 8a. SPÖKEN hot/agg 1; 8b. SPÖKEN kontroll 3; 8c. RÄDSLA 2; 8d. RÄDSLA nyfikenhet 4; 8e. SPÖKEN kontakt 3; 9a. LEK2 leklust 2; 9b. LEK2 gripande 1: 10. SKOTT 3.

Vid genomgången med mentalbeskrivaren så tyckte både husse Stefan och jag att vi kände igen vår hund, och det var ju bra!:-)

Detta är helt klart något jag rekommenderar alla att göra med sina hundar. Vet man om att hunden är skotträdd, så kan man avstå skottet. Att Tikko inte hade några bekymmer med det vet vi sedan våra två besök i High Chaparall, så vi fullgjorde testet.