....ja, det skall väl vara en galen skåning till att komma på något så tokigt.

Vi skulle ju bara hälsa på Tikkos pojkvän...inte kan vi hjälpa att hennes absolut bästa kompletterande kille ska bo så långt borta?;-)

Nu var ju egentligen planen sådan att vi hade tänkt att Gandalf och Tikko skulle bli ett par först i slutet av sommaren 2009, eftersom Tikkos löp skulle ligga lite tokigt under året (allt enligt hennes tidtabell, som man har kunnat "ställa klockan efter" allt sedan hon satte igång vid 6,5 månaders ålder), och det bästa löpet, rent tidsmässigt, då skulle vara det löp som skulle komma i augusti. Men se, det tyckte inte Tikko. Löpet som skulle börjat under höstlovet uteblev och vi väntade och väntade och så tisdagen den 30 december så hittar vi blod på sovrumsmattan och efter en kontroll av en viss bak så hade löpet mycket riktigt kommit igång. Den stora frågan var då, hade hon dolt det för oss i ett antal dagar redan? Hade pojkvännen möjlighet att ta emot oss redan nu? När skulle vi i så fall åka? Var i löpet låg hon? 86 mil enkel resa gör man inte så där i en handvändning, alltså behövde vi försäkra oss om var i löpet Tikko låg för att utifrån det begära semester, beställa hotellrum och så naturligtvis be till väderguden att det inte blev världens snöstorm just de dagarna vi skulle ut och åka. Däremellan kom nyårsfirande i Växjö, MyDog i Göteborg och trettondagsfirande på Lindebolet. Var i löpet var hon? När kommer höglöpet? Ja, frågorna var många och de okända korten kändes ännu fler. Kommer Tikko överhuvudtaget att gilla Gandalf? Bara för att matte tycker att de skulle bli en så bra kombination, så behöver ju inte Tikko och Gandalf hålla med om den saken? Tänk att åka 86 mil enkel resa och så tycker inte hundarna om varandra...

För att få lite mera fakta på handen så fick Tikko åka både en och två gånger till veterinären. Först ett första utstryk på fredagen före MyDog för att säkerställa att vi inte var helt ute och cykla, vi borde ju ligga tidigt i löpet...Svar: Rätt - vi hade troligen inte missat så mycket på starten på löpet. Ett andra utstryk på måndagen för att återigen kolla läget - fortfarande OK, en bit kvar...sedan när vi ändå var inne och vaccinerade Tikko på onsdagen så tog vi även ett blodprov för att göra ett progesteron-test. På torsdagseftermiddagen fick vi svaret: Höglöpet kommer lör/sön/mån, men med mer vikt åt sön/mån. Så kunde vi äntligen spika dagarna och göra en sista koll med Gandalfs matte att det var grönt ljus för att komma och hälsa på.

Rum bokade vi på Best Western Hudik i Hudiksvall, och vi fick speciellt hundrum där. På lördagsmorgonen så packade jag, Stefan och Tikko in oss i bilen med kaffe, smörgåsar, godis och en helgpackning för två övernattningar. Vi hade beräknat att komma iväg 06.00, men klockan hann bli 07.00 innan vi blinkade ut på Värmdögatan i riktning mot Hudiksvall...863km dit...hmm, visste vi vad vi gav oss in på?

Stefan, som lyckats skaffa sig en praktförkylning precis dagen före, kände sig hyfsat pigg efter att ha sovit bra hela natten och ville börja köra medan han fortfarande kände sig bra. Vi lade snabbt ett antal mil bakom oss och innan vi visste ordet av så närmade vi oss Vätterns södra spets. Vi bestämde oss för att stanna till och rasta Tikko och oss själva vid Brahehus, och kanske också äta lite försenad frukost och dricka lite kaffe. Har ni någon gång tagit en paus vid Brahehus? Om inte, så gör det, tyvärr fick vi inte med oss kameran på vår lilla promenad ut till Brahehus, för vilken utsikt. Nog för att jag förstått att Brahehus låg högt uppe på en kant, men vilken utsikt. Åkrarna och gårdarna nedanför sågs från ett riktigt fågelperspektiv. Inte visste jag vilken nivåskillnad där är mellan platsen där Brahehus ligger och slätten nedanför och fram till Vätterns strandkant, närmare bestämt ligger Brahehus180 meter över Vätterns vattenyta. Utsikten är mäktig. Väl värt ett stopp!:-)

Efter en paus på ca en timme så styrde vi ut igen på E4:an som vi skulle se mycket mer av under dagen. Nu hade jag tagit över ratten och hoppades att Stefan med sin envisa förkylning skulle komma till ro ett tag och vila, och inte hade jag kört länge förrän jag hörde en ljudlig snarkning sidan om mig. Jag satte igång CD-växlaren som jag laddat dels med lite sköna "soft"-låtar och dels med en talbok. Det fick bli lite "soft"-låtar på låg volym som sällskap längs med Vättern och Östergötlandsslätten. Lagom till Norrköping så började Stefan vakna till igen och sedan gick det snabbt fram till och förbi Stockholm. Enligt kartboken (något äldre modell och GPS:n (även den med en lite äldre version av karta) så skulle vi snart bli av med den breda motorvägen, men se det blev vi inte. Det rullade bara på och ett tu tre så körde vi utanför GPS-kartan i "ingenmansland". Efter Uppsala så uppenbarade sig en blå himmel som stod sig väldigt vacker mot allt mer snö och en lågt stående sol. Vilka vyer vi fick se.

Strax före Gävle så började min mage knorra efter lite riktig mat och det var även dags för stackars Tikko att sträcka på sig igen. "Dragon Gate" dök det upp på vägskyltarna. -Vad kan det vara för något?...-Kolla bygget! -Kinesiska muren eller vad är det???....-Här kör vi av! Först gick jag in för att "reka" mat och toaletter. Maten ville jag dock inte äta - enbart kinesisk - och det är inte min favorit. Toaletter var dock OK. Stefan gick en runda med Tikko och tog en del foto. Senare anslöt jag mig till promenaden och Tikko fick komma lite loss och röra på påkarna. Se som hon spinner loss i snön, snötokig som hon är. I år har hon inte blivit bortskämd med snö i Skåne inte. I brist på annat så har hon rullat runt i rimfrosten på gräsmattan, men det är inte samma sak som 10 cm snö!!!!!!

Stefan konstaterade att Dragon Gate måste vara byggt helt av kineser och helt av kinesiskt material. Till och med fönsterkarmarna var kinesiska, enligt honom. Stefan var mycket i Shanghai i Kina under 2006-2007, och kände igen fönsterkonstruktionen. Tänk vad häftigt att hitta något sådant här mitt ute i "ingemansland" (åtminstone enligt GPS:en). Synd bara att det inte är färdigställt, men de fortsätter kanske senare framåt våren igen när temperaturen blir lite bättre igen. Vi får väl hoppas på det. Kommer ni förbi så ska ni definitivt stanna till och se er omkring lite.

Efter en paus på ca 40 minuter så for vi vidare. Vi hittade ett annat matställe strax söder om Gävle, närmare bestämt "Gävlebro", där vi fick en god lunch. Sedan tog Stefan över ratten igen och vi for vidare upp mot Hudiksvall. Fortfarande med det fina vädret och den gnistrande snön i solnedgången. Vid 15.30 så gick solen ner, men fullmånen lyste ändå upp landskapen runt oss. Se nedan på den fina månbilden vi fick till när vi stannade till lite för att försöka fånga upplevelsen på bild.

Klockan 16.30 så var vi då framme i Hudiksvall. Fast vi startade en timme senare än vi tänkt oss på morgonen så var vi faktiskt framme 30 minuter före beräknad tid!:-)

Vilket fint hotell! Best Western Hudik i Hudiksvall. Se välkomstkommittén nedan, hunden Turbo, med sina valpar Ruth och Jesper. För att inte tala om Tikkos egen hotellsäng, egna mat/vattenskålar samt extra godis. Detta hotell kan varmt rekommenderas till alla er resenärer med hund! Vi som hade tagit med Tikkos tygbur, som hon så gärna sover i annars när vi är ute och reser. Men en egen hotellsäng, vem kan låta bli att ligga där, speciellt som matte och husse lade dit hennes pläd från bilen. Det var bara att packa ihop tygburen igen.

När vi installerat oss så ringde vi Gandalfs matte, Christina, för att bestämma "lekstund" med Gandalf, och efter en kort liten promenad inne i Hudiksvall och bordsbeställning på en restaurang, så stoppade vi åter in oss i bilen för att köra de sista 10 minuterna ut till Gandalf. Vilka mysiga hus överallt och vilken fin kyrka mitt i byn, uppe på en höjd och jättefint belyst. Inte för att nattkortet blev så bra, men se Christinas fina bild i solljus aom tagits tidigare under dagen:

Vi började först med en liten promenad med hundarna runt i byn och det framgick klart att Gandalf tyckte att Tikko var jättesöt (läs = luktade jättegott), men Tikko ville bestämma var skåpet skulle stå. Därefter så gick vi tillbaka till Gandalfs domäner och släppte helt sonika hundarna. Gandalf var så tydligt i sitt språk mot Tikko och när hon fräste till några gånger så visade han hela baksidan och viftade bara på svansen. Efter en liten stund så började Tikko slappna av och inbjöd till lek, och som de lekte. Emellanåt var Gandalf överst och emellanåt så var Tikko överst och så lite dans och spring och lek. Efter ett tag så började Tikko ställa sig jättefint, och Gandalf han uppvaktade och slickade, men så fort han skulle upp, så for hon iväg eller lade sig ner eller rullade runt. Vi försökte komma närma för att hjälpa till med då sprang de bakom lekstugan för lite privatliv. Efter nästan en timmes lek, så avbröt vi eftersom hundarna började bli både trötta och väldigt blöta efter allt tumlande i snön. Men så kul de hade haft.

Vi bestämde för att komma vid lunchtid dagen efter för att kunna få lite dagsljus. På kvällen åt vi jättegod mat på en mycket trevlig restaurang inne i Hudiksvall, medan Tikko vilade ut i sin sköna hotellsäng.

Så var det söndagsmorgon, och Tikko, sin vana trogen, väckte matte för en morgonpromenad 05.30!!!!! -Nej, Tikko du får faktiskt vänta lite. Jag fick sova en timme till, tack och lov. Ut i morgonluften och ner till den vackra sjön som ligger mitt i Hudiksvall med en jättefin promenad längs sjökanten. Vi var ute och traskade i drygt en timme innan vi styrde kosan mot hotellrummet igen för att väcka husse. Jättegod frukost och sedan gick vi lite till innan det var dags att åka ut till pojkvännen igen.

Denna gången blev det bara två "bara så du vet, det är jag som bestämmer" från Tikko och sedan var det "kom igen - busa med mig". Se deras vilda bus nedan:

    

    

Tikko ställde upp sig massor av gånger för Gandalf, och han var en sådan gentleman, och så äntligen fick de till det med lite hjälp. Det blev ett jättefint häng på ca 20 minuter. Hundarna var väldigt blöta efter sin lek i snön, men med lite värme från Christina och mig så klarade de sig utan att börja frysa alltför mycket. Direkt efteråt så tyckte Tikko att de skulle leka vidare, och Gandalf var inte svårövertalad.

Efter att vi torkat Tikko ordentligt, fått på henne täcke och försett henne med lite mat och vatten, så fick hon vila ut i bilen medan vi fick gott fika och en härlig hundsnack-stund inne hos Christina. Gandalf undrade var Tikko tagit vägen och hade nog gärna fortsatt sin uppvaktning hela dagen lång.

På eftermiddagen så visade Tikko och jag runt Stefan längs med sjöpromenaden, och vi fick en härlig promenad och Tikko fick en chans att mjuka upp lederna efter den vilda leken med Gandalf. På kvällen åt vi återigen en jättegod middag och fick en god nattsömn inför hemfärden dagen efter.

Men, vi skulle ju naturligtvis hälsa på pojkvännen en gång till för att öka på oddset på valpfronten. Stefan hade ett web-möte inplanerat, så han blev kvar på hotellet medan jag körde ut till Gandalf och Christina. Tikko visste precis vart hon ville, nämligen in till Gandalf. Men först fick Christina plocka bort Gandalfs kompisar Diva och Walle, så Tikko och jag gick en liten sväng i byn igen. Direkt när vi närmade oss Gandalfs hus så drog hon in mot tomten. Väl innanför staketet så släppte jag Tikko för att gå och hämta ett annat koppel. Då sprang Tikko fram till ytterdörren och började pipa på Gandalf, och han pep på insidan. Det kallar jag kärlek!;-)

Denna gången var de båda lite mer vana så leken blev inte lika lång denna gången, och tur var väl det eftersom det var 6 plusgrader, snön var tämligen blöt!!! Det blev ett jättefint häng på drygt 30 minuter och direkt efter - "-Nu leker vi igen Gandal!", sa Tikko. "-Okej", sa Gandalf..., Se Christinas fina bildsekvens på buset:

Sedan var det bara det "tråkiga" kvar....86 mil hem.....Har ni tänkt på en sak: - Varför känns alltid hemresan längre än ditresan? Ja, denna hemresan var mycket längre i vart fall. De måste lagt om E4:an mellan den 10 och den 12 januari 2009, och dragit ut den i någon sorts jätteomväg. Vi körde ju fortfarande i ingenmansland mellan Gävle och Uppsala enligt GPS:en, men på något sätt så måste även sträckan på Östergötlandsslätten också blivit längre.

På hemresan blev vårt längre mat- och raststopp i Norrköping. Vid en annan trevlig "hund"-resa tillsammans med Inger och Roine (Kennel Fibrac's), nämligen Stora Stockholm 2007, så rastade vi just i Norrköping och åt på en väldigt mysig restaurang som bland annat serverade utomordentlig pasta. Vi tänkte försöka hitta tillbaka till den restaurangen, och se det lyckades vi med. Vi hittade också en jättetrevlig (hund)promenadstig nere i Rododendrondalen, där Tikko förvred huvudet på ett antal hanhundar. Hon luktade ju den finaste parfym enligt hundvärlden. Matte och husse såg dock fram emot när vi skulle kunna stoppa "stinkbomben" i duschen. Efter en utomordentlig Pasta de la Mara, så satte vi oss åter tillrätta i bilen för vidare färd ner till Skåneland.

Stefan körde den mesta biten av vägen hem, men jag tog körsträckan från Norrköping och ner till Värnamo, men jag lovar dig att det var den besvärligaste. Det var mörkt, det regnade, vägmarkeringen var urusel, vid omkörning av lastbilarna så gällde det att köra så parallellt med lastbilarna som möjligt för man såg inte mitträcket eller vägmarkeringarna för allt vatten som for omkring. Stefan sov så sött hela den biten, antingen av ren utmattning och för att han fortfarande led av sviterna från sin förkylning, eller för att han litar så bra på mig som bilförare. Nu har jag lärt mig att man i alla situation där man kan tolka saker på mer än ett sätt så skall man alltid välja den varianten som är så positiv som möjligt, dvs så berodde det självklart på att han litar på mig som en väldigt bra bilförare.;-)

Väl i Värnamo, så stannade vi till för att tanka, fylla på spolarvatten, tvätta lite bilrutor och lampor, rasta Tikko och så bytte vi chaufför igen, dels för att Stefan kände för att köra igen och dels för att vi uppskattade att vi nog kunde köra nonstop till Helsingborg därifrån och jag skulle inte orka hela den biten även om jag var pigg just då. Men se, jag tror inte att Stefan ens hann köra ner på motorvägen igen förrän jag sov gott. Vilken tur att vi bytte. Jag sov i gott och väl en hel timme och vaknade med en väldigt obehaglig smärta i nacken. Varför är det alltid så när man sover i bilen?

Vi var väldigt glada när vi siktade avfartsskylten till Rydebäck, och kunde titta ut över myllret av alla husen i "byn" som ligger där så fint vid Öresundskanten. Klockan hade hunnit bli 21.30 på kvällen och det kändes i kroppen att man suttit stilla hela dagen i en bil. Urpackningen gick smärtfritt och Tikko fick förvrida huvudet på ytterligare ett antal pojkar vid en "natta"-runda i byn. Det var ett antal hussar så var mäkta arga på sina hanhundar, som inte alls lyssnade till vad husse sa. Kan undra vad det berodde på?;-)

Summan av kardemumman, ja, vi får se om vår resa har burit någon "frukt", dvs om det växer lite gulliga valpar i Tikkos mage, det är förtidigt för att veta än så länge. Men en sak är säkert, även om det inte blir några valpisar, så har jag, Stefan och Tikko haft en härlig helg och vi har sett och upplevt mycket trevligt. Tänk vad bra det gick att köra, och så fint Sverige är!!! Och tänk, jag slog ett rekord, den infödda Skåningen har flyttat upp sitt norr-märke i kartboken...nu är Hudiksvall den nordligaste platsen jag har besökt i Sverige, i vart fall i vuxen ålder. Som barn, ja, jag var väl 6-7 år, var vi i även då i Hälsingland, men hur långt upp i Hälsingland vet jag inte. Så det officiella märket får vara Hudiksvall.:-)

Stort tack till Christina med familj för att vi fick komma! Tikko skickar en stor blöt puss till snyggingen Gandalf!;-)

Ja, men hur blev det då 180 mil tur och retur, när resan var 86 mil enkel resa (86+86=172)? Ja, med alla avvikelser från E4 i samband med raster och även de små turerna ut till snyggingen Gandalf så slutade trippelmätaren i vart fall på 180 mil...